IDOL
Book in collaboration with Leif Elggren. A correspondence, Stockholm November 1993. 45 p. Offset and photo copies. Swedish text. Paperbacked. Size 150 x 210 mm. ISBN 91-87066-10-6 (FE No. 70)
”Hösten 1991 skickar konstnärerna Leif Elggren och Thomas Liljenberg ett utställningsförslag till Björn Springfeldt på Moderna Museet, men får avslag. Elggren och Liljenberg godtar inte museets nej. De skickar mängder av brev där de vädjar, hotar och tjatar om att Springfeldt och intendenten Sören Engblom ska ändra sitt beslut. Tonen blir alltmer indignerad, och det är tydligt att brevväxlingen tagit formen av ett elakt skämt. Men först när konstnärerna yrar om att de har såväl självaste påven som Carl Hill (!), Robert Aschberg och Cindy Crawford på sin sida börjar Engblom ana att någonting är i görningen. ”Måste vara något påven hittat på i sin ensamhet”, replikerar han hurtfriskt. Fast då är herrarna plötsligt vid sina sinnens fulla bruk igen. ”Hur står det till intendenten?” frågar de nyktert Engblom. ”Skojar Ni?” Totalt vansinnigt blir det när Liljenberg och Elggren stjäl Springfeldt och Engbloms identitet och skickar brev på museets eget brevpapper. ”Hela museet står till Er disposition. Välj och vraka. Välkomna!” är deras glada budskap till sig själva. Denna fantastiskt roliga brevväxling finns nu utgiven i bokform på Firework Edition, titeln är IDOL.” (En dag på Moderna Museet: Bo Madestrand, Expressen 16.12.93)
”IDOL, a collection letters published in 1993, opens quite conventionally with the artists sending a proposal for an exhibition to Moderna Museet in Stockholm. Their idea is to show a rigorous and personal selection of role models from modern history, complete with a long list of all those not elected, including the reasons to their pantheon. After a first reacting mildly positively, and generating hope, the museum decides to turn the proposal down. It seems they shouldn’t have. With the stubbornness of a couple of parrots, and staking their own pride, the artists proceed to try to make the curators reverse their decisions; the courteous tone of the first letters is gradually replaced by cocky appeals and angry disappointment as the artists realise that they are being rejected by the museum. Despite twelve letters relentlessly battering their increasingly weary arguments, the museum’s curators are not brought to reason. The exchange ends, after two years of correspondence, with the artist’s suggestion that the museum staff should kneel in order to listen, just like St. John, to Gods dictation…”(Mats B; A Unholy Correspondences, exhibition catalogue in connection with the exhibition Flown over by an Old King by Leif Elggren, Färgfabriken, Stockholm 2000)
